1930 bildades Västra Frölunda Idrottsförening med ett syfte att organisera olika sporter i närområdet. "Ping-Pong" var bl.a. en framgångsrik idrottsgren som man ville framhålla i den första årsberättelsen, sponsrad av Konsum och hovjuveleraren C. G. Hallberg.Men egentligen så startade eran och ideologin 1936 då en viss Bertil Kristiansson föddes. han var aktiv i laget mellan 1954-65 och beskrevs som en mycket teknisk inner. Men Kristiansson är mer än så, han är Mr Frölunda och har varit tillsammans med sin bror Rune (död 1986) den som stått i bräschen för vad föreningens adelsmärke ända från sin spelarkariär fram tills för några år sedan, då han fick tacka för sig p.g.a att orken inte höll.
Mycket kan man säga om Bertil Kristiansson men det finns inte många som kan knäppa honom på fingrarna när det gäller "full kontroll" över sin verksamhet. Västra Frölunda IF var dessutom en förening som blomstrade ekonomiskt under hans ledning med hjälp av smarta värvningar, bra försäljningar, hederligt affärstänk och ett jävlar anamma. Han var nog Sveriges mest närvarande Klubbdirektör när det begav sig.--
Sponsorerna fick alltid personliga hembesök inför varje säsong där klubbkassan stärktes över en kopp kaffe och ett wienerbröd. Spelarna fick alltid möjlighet att prata med den starke mannen om det var problem. Bertil spenderade nog mer tid i sin klubbstuga än vad någon idrottsledare någonsin har gjort under den mest frekventa tiden.
-
Det finns en massa sköna skrönor om denne man men en som sätter sig på näthinnan direkt var mitt under en brinnande match på hemmaplan. Bertil var ju även speaker på matcherna och när det återstod ca 25 minuter så infann sig ett missnöje hos klubbdirektören uppe i speakerbåset om hur matchen coachades. Bertil grabbade tag i miken, tryckte ner knappen och fräste ut över hela Ruddalen:
-
- Hemmalaget håller på att förbereda ett par byten...
-
Det var bara för tränare Glenn Holm att vinka till sig ett par spelare som höll på att värma och göra ett par snabba byten för att tillfredsställa chefen...
-
Västra Frölunda har alltid varit den "fula ankungen" i Göteborg. I alla fall på den yttersta elitnivån rent sportsligt. Alltid stått i skuggan för alliansen, precis som BK Häcken. Så fort man fått fram bra spelare så har storebröderna lockat till sig dessa, främst IFK Göteborg. Men det finns en viss charm att vara just denna ankunge och jag tror i min envishet att alla som håller på laget, tjusas av denna myt på ett eller annat sätt.
Spelarmaterialet har varit blandat genom åren men om man skulle toppa upp VF All Star Team genom tiderna och ponera att de är i sitt livs form så är det inte många lag som skulle ha en "tjalle", speciellt inte på Ruddalens IP.
Dime Jankulovski
Ruben Svensson, Johan Anegrund, Teddy Lucic, Niclas Sjöstedt
Mikael Sandklef, Magnus Källander, Samir Bakaou, Hasse Blomqvist,
Niklas Skoog, Tomas Rosenqvist
Niklas Skoog, Tomas Rosenqvist
Tränare: Torbjörn Nilsson & Lennart Otterdahl
Bänk: John Alvbåge, Mikael Björkqvist, Mikael Göranson, Mikael Robertsson, Bosko Orovic, George Mourad
Inte så illa pinkad trupp... Nu kanske det finns dom som har invändningar men jag står fast vid varenda position, bara Hasse Blomqvist är ju Klackar och Grejer så det räcker till.
Idag så härjar man i Div I Södra och årets lag bjuder kanskle inte på champagnefotboll med tanke på sin 8:e placering i år men det finns potential eftersom laget har börjat hitta tillbaka igen i ekonomin. När Bertil lämnade ifrån sig nyckeln till annat folk så fanns det 5-6 miljoner i överskott + en mycket harmonisk och balanserad trupp att tillgå. Efter att den nya styrelsen "fifflat" och "trollat" ett par år var lagets kassakista tom med ett underskott på 3-4 miljoner, laget hade ramlat ur Superettan och hela västra Göteborgs ungdomsplantskola hotades att totalt detroniseras. Jävla pajaser!
-
Då ringde man upp Bertil igen som närmare 80 år fyllda, löste den ekonomiska biten på några månader, fick in Reine Almqvist som tränare och bygget var igång igen. Sakta men säkert har det satts en plan om hur laget skall nå upp til superettan till att börja med, sen får man se...
-
Det finns en framtid för Västra Frölunda men då måste man följa i de spår som stakades upp först 1930, som Kristiansson sedan anammt på bästa sätt genom åren. Att bibehålla föreningskänslan, jobba med små metoder och framför allt med ungdomarna. Håller man stenhårt i det repet så kommer fotbollen att frodas igen i de västra delarna av Göteborg och man är på god väg. VF producerar år efter år talanger och är alltid högt uppe i de olika U och P systemen. Hoppas att Bertil får vara med att uppleva detta innan han kastar in handsken för gott, det har han förtjänat.
-
/Sportchefen
-
p.s. Känd Frölundait: Henril Leman - bloggare på GT
Johan Mårtensson har redan debuterat och gjort det bra, en av de bättre igår faktiskt och bara 19 år gammal. Från ungdomsleden har Johan Pettersson skrivit A-lags kontrakt. Den blåvite hjälten Stefan Petterssons son har visat upp en positiv utvecklingskurva och kommer med stor sannolikhet konkurrera om en plats i startelvan.
Jovisst, välkomstkommittén i Ullevigaraget var kunglig. Jacob Johansson var faktiskt riktigt duktig och Niclas Alexandersson använder verkligen sitt sista krut.
Jag tänker inte backa bandet längre än till 2005 av etiska och sportsliga skäl utan börjar rakt av med Wilton Figuereido. 28 matcher i Superettan gav 15 baljor och Gnagets miljoner svepte in som en våt dröm över Gaisgården... Trots fansens protester. 
Men i landet runt Olympiastadion (Ja, den heter faktiskt så) är det oroligt värre. Ordförande Lundqvist är mer eller mindre ombedd att avgå för det vill fansen och då är det ju så, eller hur? Sportchefen (Djurgårdens alltså) visar ballen för poliserna och hänger löst i tyglarna och så är det "locket på" när det gäller frågan kring tränarduon Jonsson/Lundholm. På frågan inför deras blårandiga existens inför 2009 svarar alla diplomatiskt; "- Dom (Vi) har kontrakt över 2009".
