Vi har den

Om det är någon som vill ta ett eget "Bebben" kort så kanske detta kan gå att ordna. Kom med en väldigt bra motivering bara så får vi se...

Ivan Eklind - Benitos gunstling

Året var 1934 och den andra VM-finalen skulle spelas i Rom mellan värdlandet Italien och Tjeckoslovakein. Landet var toppstyrt av diktatorn Benito Mussolini och allt annat än seger var otänkbart. I laget hette den stora stjärnan Giuseppe Meazza som senare fått San Siro uppkallad efter sig inför ombyggnaden till VM 1990.

Men i centrum hamnade givetvis en Svensk. Ivan Eklind (född 1905) som förtjänstfullt dömt semifinalen mellan Italien och Österrike (1-0) fick åter förtroendet och matchen som var en jämn historia gick till förlängning vid 1-1. Eklind hade redan under ordinarie tid varit ordentligt hemmabetonad och blundat för solklara straffar för Tjeckerna medens Italienarna fått flera märkliga domslut med sig.

Till slut avgjorde även den Solnafödde rättsskiparen finalen med en tveksamt dömd straff till hemmanationen och Italien tog sitt första mästerskap. Vad den gode Benito hade för känslor för Sverige efter den matchen behöver väl knappast någon förklaring?

Att sedan Meazza borde fått rött kort efter sin fula kapning av Rudolf Kcril i finalen är det ingen iItalienare som minns och man kan ju undra vad som hänt om matchen dömts av en mindre partisk gentleman?

Ivan Eklind fick trots anklagelser från olika håll om att han dömt partiskt i finalen förtroendet i VM-sammanhang flera gånger efter det. I 16 år ytterligare över 6 VM-slutspel mellan 1934-50 dömde han flera viktiga matcher som har satt sina spår i Fotbollens historia. Bl.a den ökande matchen 1938 mellan Italien och Frankrike där Italienarna spelade i sina svarta fascisttröjor, matchen mellan Brasilien och Polen i Strasbourg 1950 där näten vittjades hela 11 gånger och flera andra säregna och omdiskuterade fighter som gett en del bitter eftersmak.

Eklind var en skicklig domare, inget tvivel om det, men att en Svensk har varit inblandad i en sådan misstänkt mutskandal som i finalen 1934 i Rom, har försiktigt blåst förbi och ett svagt mörker har lagts över insatsen på ett Italienskt och snyggt sätt...

Svenska domare har sedan dess satt sina spår i finrummen runt om i världen och vi skall återkomma med fler exempel på huvudlösa, roliga samt en del sköna happenings när de blågula håller i pipan.

Jag kunde inte hålla mig...

/Sportchefen

Så grundlades hatet mot Örgryte IS

Att fotbollsfans ogillar varandra är väl ingen nyhet. Det kanske pendlar mellan gliringar på arbetsplatsen till rent skärt hat riktat mot motståndarna, allt inom ramen för kärleken till det egna laget.

Men det fanns en tid då detta nästan inte förekom. En tid där det var klackarna i taket och heja heja friskt humör. I början på nittonhundratalet dominerade Örgryte IS fotbollen i Göteborg och klubben var förmodligen också Sveriges främsta vid den här tidpunkten. Men detta var ju bara roligt, rentav festligt.

Arbetarna i Annelund tyckte det var så festligt att de beslutade sig för att starta en egen idrottsförening. Efter mycket om och men så bildades IFK Göteborg i oktober 1904, vid ett möte på Café Olivedal. Man slog ihop två klubbar, Idrottssällskapet Kamraterna och Annedals sportklubb.

I och med bildandet av IFK Göteborg uppstod ett slags klasskamp. IFK var ju arbetarnas lag och Örgryte kallades allmänt för “snobbepojkarna” i början på nittonhundratalet. “ I kamraterna var vi arbetare allihop. Örgrytepojkarna var mera bankmän och så där.” sa Henning Svensson som var aktiv i Blåvitt från 1908.

Men 1907 hände något som för alltid skulle grundlägga ett hat mellan IFK Göteborg och Örgryte. Blåvita spelare utgjorde en stor del i ett kombinationslag som mirakulöst nog lyckades få 3-3 mot giganterna Örgryte den 12 maj. Sånt här får ju bara inte hända, hördes från Balders hage och snabbt förberedde man för en revanschmatch.

En tveksam turnering startades, där Örgryte skulle håva in den stora delen av publikintäkterna. När IFK Göteborg protesterade mot detta upplägg gick öisarna direkt till Göteborgs Distriktsstyrelse, en styrelse där “snobbepojkarna” hade stort inflytande, och fick de blåvita spelarna diskade.

IFK som var en nyfödd förening skulle förmodligen gått under om inte Svenska fotbollsförbundet gått in och upphävt diskningen. Hela den osportsliga “affären” exploderade i Örgrytes rödblåa ansikten när pressen och den stora allmänheten ställde sig på IFK Göteborgs sida. Blåvitt vann en stor supporterskara och hatet mot Örgryte var väckt. Den 13 oktober samma år vann Blåvitt för första gången över ÖIS. 87 år senare kommer shejken till ÖIS-gården med väskorna fulla av monopolpengar. Så kan det gå.