Örgryte - Västra Frölunda 4-1 (2-1)

Sammanfattningsvis så handlar det om några ledord från Öisgården...

Kallt, fult och hemmaseger...

Örgryte vann komfortabelt och tog sin första seger för säsongen med 4-1 (2-1). Viktigt med tanke på självförtroende givetvis och detta trots att bortalaget nätade efter blott en minut. Efter det så var det enbart ett lag på planen i kylan och till slut så bearbetades div II gänget (div 1 södra , tack roby) från väster ner helt. Bortalaget skall ändå ha heder för att de kom ut taggade och gav allt i närkampsspelet vilket var en välbehövlig väckarklocka för många orutinerade gossar i Örgryte.

Det tog 15 minuter innan matchen fick karaktär och då var det Pavel Zavadil som styrde det mesta. Tjecken utgick dock i paus, tyvärr för han är en sevärdhet.

Det kunde varit fler mål men den första halvtimmen av andra halvlek var seg och händelsefattig. Legvinski fick en halvlek och uppträdde precis som man förväntade sig med enkel spel i sidled och 99% passningssäkerhet.

Matchen präglades av ett ganska fult spel vilket 1 rött (Frölunda) och 6 gula kort påvisar. Men samtliga kort var faktiskt korrekta och helt enligt en regelbok vi skall följa, även om det råder träningsmatchstämpel över matchen.

Boyd Mwila tvåmålsskytt för övrigt.
Nu är det hem till soffan som gäller.

Spencer trappar ner - liksom VFIF?

Alla som har följt Västra Frölunda IF under åren vet att man har fostrat ett stort antal grymma fotbollsspelare. I alla fall med svenska mått mätt. På senare år har klubben dock gått ner sig ordentligt och huserar numera i Division 1 Södra. Men man ger inte upp utan försöker komma tillbaka till Superettan. Satsningen ska främst göras med hjälp av unga talanger. Bland annat återbördas Tobias Nilsson från IFK Göteborgs U-trupp och Oskar Gustafsson från samma klubb provtränar. Vladimir Majdanzic är kvar, målvakten David Asmar från U-truppen lyfts upp, med mera, med mera.

På minussidan hittar man namn som Mohammed Ali Khan (Häcken), Petter Björlund (tillbaka till IFK Göteborg), målvaktslegendaren Joakim Olsson går till Utsikten, Reine Almqvist ska köpa korven i Olsfors istället, Moses Sewankambo går nog till Gunnilse och även Eldin Karisiks brorsa Fahrudin Karisik försvinner. Men den största förlusten är kanske Anildo Spencer, som varit en stor profil i laget under många år.

Anildo Spencer, "Nidde" kallad, är fostrad i Västra Frölunda IF och har spelat för klubben under hela sin karriär. I såväl Allsvenskan som Superettan, allsvenskt kval och nu senast division 1-spel, har Spencer stått längst bak och rensat. En profil som alltid har kämpat för klubben med stort hjärta. En sådan spelare kan vara tung att tappa i ett ungt lag. Kanske mer för egenskaperna i gruppen och utanför planen, än på densamma.

Han väljer nu dock att lämna moderklubben för att satsa på familjen och trappa ner lite med fotbollen. Troligtvis får en klubb i någon lägre division njuta av hans fotbollskunskaper.

Därmed har också klubbens sista riktiga kultfigur försvunnit? Spencer borde definitivt platsa i en klack-elva med bara gamla VF-spelare. Teddy, Skoog, Dime, Brasse-Hasse med flera är också heta kanditater.

Vilka vill ni se i en Frölunda-elva? Själv hade jag funderat på Raimo Käkelä, men han var kanske inte där tillräckligt länge för att platsa.

Västra Frölunda IF - den fula ankungen

1930 bildades Västra Frölunda Idrottsförening med ett syfte att organisera olika sporter i närområdet. "Ping-Pong" var bl.a. en framgångsrik idrottsgren som man ville framhålla i den första årsberättelsen, sponsrad av Konsum och hovjuveleraren C. G. Hallberg.

Men egentligen så startade eran och ideologin 1936 då en viss Bertil Kristiansson föddes. han var aktiv i laget mellan 1954-65 och beskrevs som en mycket teknisk inner. Men Kristiansson är mer än så, han är Mr Frölunda och har varit tillsammans med sin bror Rune (död 1986) den som stått i bräschen för vad föreningens adelsmärke ända från sin spelarkariär fram tills för några år sedan, då han fick tacka för sig p.g.a att orken inte höll.

Mycket kan man säga om Bertil Kristiansson men det finns inte många som kan knäppa honom på fingrarna när det gäller "full kontroll" över sin verksamhet. Västra Frölunda IF var dessutom en förening som blomstrade ekonomiskt under hans ledning med hjälp av smarta värvningar, bra försäljningar, hederligt affärstänk och ett jävlar anamma. Han var nog Sveriges mest närvarande Klubbdirektör när det begav sig.

--

Sponsorerna fick alltid personliga hembesök inför varje säsong där klubbkassan stärktes över en kopp kaffe och ett wienerbröd. Spelarna fick alltid möjlighet att prata med den starke mannen om det var problem. Bertil spenderade nog mer tid i sin klubbstuga än vad någon idrottsledare någonsin har gjort under den mest frekventa tiden.

-

Det finns en massa sköna skrönor om denne man men en som sätter sig på näthinnan direkt var mitt under en brinnande match på hemmaplan. Bertil var ju även speaker på matcherna och när det återstod ca 25 minuter så infann sig ett missnöje hos klubbdirektören uppe i speakerbåset om hur matchen coachades. Bertil grabbade tag i miken, tryckte ner knappen och fräste ut över hela Ruddalen:

-

- Hemmalaget håller på att förbereda ett par byten...

-

Det var bara för tränare Glenn Holm att vinka till sig ett par spelare som höll på att värma och göra ett par snabba byten för att tillfredsställa chefen...

-

Västra Frölunda har alltid varit den "fula ankungen" i Göteborg. I alla fall på den yttersta elitnivån rent sportsligt. Alltid stått i skuggan för alliansen, precis som BK Häcken. Så fort man fått fram bra spelare så har storebröderna lockat till sig dessa, främst IFK Göteborg. Men det finns en viss charm att vara just denna ankunge och jag tror i min envishet att alla som håller på laget, tjusas av denna myt på ett eller annat sätt.

Spelarmaterialet har varit blandat genom åren men om man skulle toppa upp VF All Star Team genom tiderna och ponera att de är i sitt livs form så är det inte många lag som skulle ha en "tjalle", speciellt inte på Ruddalens IP.

Dime Jankulovski

Ruben Svensson, Johan Anegrund, Teddy Lucic, Niclas Sjöstedt

Mikael Sandklef, Magnus Källander, Samir Bakaou, Hasse Blomqvist,

Niklas Skoog, Tomas Rosenqvist

Tränare: Torbjörn Nilsson & Lennart Otterdahl

Bänk: John Alvbåge, Mikael Björkqvist, Mikael Göranson, Mikael Robertsson, Bosko Orovic, George Mourad

Inte så illa pinkad trupp... Nu kanske det finns dom som har invändningar men jag står fast vid varenda position, bara Hasse Blomqvist är ju Klackar och Grejer så det räcker till.

Idag så härjar man i Div I Södra och årets lag bjuder kanskle inte på champagnefotboll med tanke på sin 8:e placering i år men det finns potential eftersom laget har börjat hitta tillbaka igen i ekonomin. När Bertil lämnade ifrån sig nyckeln till annat folk så fanns det 5-6 miljoner i överskott + en mycket harmonisk och balanserad trupp att tillgå. Efter att den nya styrelsen "fifflat" och "trollat" ett par år var lagets kassakista tom med ett underskott på 3-4 miljoner, laget hade ramlat ur Superettan och hela västra Göteborgs ungdomsplantskola hotades att totalt detroniseras. Jävla pajaser!

-

Då ringde man upp Bertil igen som närmare 80 år fyllda, löste den ekonomiska biten på några månader, fick in Reine Almqvist som tränare och bygget var igång igen. Sakta men säkert har det satts en plan om hur laget skall nå upp til superettan till att börja med, sen får man se...

-

Det finns en framtid för Västra Frölunda men då måste man följa i de spår som stakades upp först 1930, som Kristiansson sedan anammt på bästa sätt genom åren. Att bibehålla föreningskänslan, jobba med små metoder och framför allt med ungdomarna. Håller man stenhårt i det repet så kommer fotbollen att frodas igen i de västra delarna av Göteborg och man är på god väg. VF producerar år efter år talanger och är alltid högt uppe i de olika U och P systemen. Hoppas att Bertil får vara med att uppleva detta innan han kastar in handsken för gott, det har han förtjänat.

-

/Sportchefen

-

p.s. Känd Frölundait: Henril Leman - bloggare på GT