Varför är alla så glada?

När Alexandersson nickade in trean började jag att fundera. Under första halvlek tänkte jag mest på domaren, känslan var att han hade problem. Men när Niclas gjorde sitt mål blev jag plötsligt förbannad.

Hur i helvete kunde detta lag förlora mot Trelleborg på Ullevi? Och efter en stund gjorde Jacob Johansson mål. Hur i helvete kunde detta lag spela oavgjort mot Ljungskile på Ullevi?

Och då kommer Wernblooms mål och det är lika snyggt som de andra fyra. Kan inte komma på en enda allsvensk match där alla mål är drömmål, typ.

Men vad fan, det känns så onödigt. Tror att jag var den enda som lämnade Ullevi missnöjd, några boråsare var säkert missnöjda, men de skiter jag i. Försökte övertala folk runt mig att tänka som jag, gick inte så bra dock.

Det är det här som är så jobbigt med fotboll, det här “tänk om”.
Jaja.

Men något positivt tog jag väl ändå med mig?

Jovisst, välkomstkommittén i Ullevigaraget var kunglig. Jacob Johansson var faktiskt riktigt duktig och Niclas Alexandersson använder verkligen sitt sista krut.

Men mest av allt gillade jag Erik Lund. Som här när han försöker dra byxorna av en boråsare, notera att bilden är tagen utanför Elfsborgs straffområde. Smockan hängde verkligen i luften flera gånger, men Erik bara flinade, stort.

Noterbart: publiksiffra ca 15000, sålda biljetter ca 17000.