måndag 27 oktober 2008

Buster min vän, det är dags nu

När tidningen Buster gick i graven tämligen ostört 2005 dog inte bara en tidning utan även ett mångårigt kulturarv. Många är vi som prenumererat och köpt lösnummer för att följa alla spännande serier. Då och då dök det kanske upp en poster, eller som i Buster nr:12 från 1972 ett tryck på Buster själv, som man kunde stryka fast, med målsmans översikt, på sin egen t-shirt.

Att tidningen försvann är väl i sig inte så märkligt, sportvärlden har förändrats otroligt mycket sedan glans dagarna på åttiotalet. TV kvällarna svämmar fullkomligt över med sport och på Internet kan man alltid följa alla sporter när som helst. Det fanns helt enkelt inte plats för något så simpelt som en tidning i serieformat med sport.

Nu när man blivit äldre kan man förvisso se tillbaka på Buster med viss distans. Visst var Benny Guldfot skön på sitt sätt, men nu inser man att han inte hade magiska skor utan kanske mer en psykisk åkomma, tvångstankar mm.

Vem minns inte när Super Mac och Bullen helt plötsligt började att spela för samma lag och med detta, även blev en serie istället för två? Visserligen hade båda två en viss teknik och tunga skott, men det hade nog inte gått så bra för dem om de spelat på Elfsborgs konstgräs.

Och så här i efterhand så känns ju Känguru Kids umgänge med de två kängururna Tarkil och Daga inte helt politiskt korrekt.

Men men, i alla fall, så har Buster varit en kulturbärare. Och visst hyser man fortfarande känslor för serierna i tidningen. Nu tycker jag att det är dags att utse tidernas bästa Buster fotbollsserie.

Självklart var det inte bara fotboll i Buster, jag kan erkänna att jag tyckte att Jonny Puma var helt okej, men det är bara jag.

En mycket kompetent jury har tagit ut en topp tio. Nedan följer en kort beskrivning av varje serie, för att fräscha upp minnet innan röstningen. Serierna är beskrivna utan inbördes ordning.

Åshöjdens BK: Enda svenska serien på listan. Baserad på böcker av Max Lundgren. Ett landsortslag fyllt med ganska mesiga killar men med bra tränare som varit utanför landsortsgränserna. Laget börjar spela bra och klättrar i seriesystemet. Berättelsen styrs av Jorma, men vi såg alla upp till Hitte-Joel.


Lefty: Sextonårige Kenny Lampton blev Lefty med hela fotbollsvärlden när han dammade in mål på mål med sin livsfarliga vänsterdoja. Lefty bodde tillsammans med sin farfar och en get. Han spelade för laget Wigford Rovers. Serien blev kritiserad för sitt våldsamma innehåll. Leftys flickvän kastade en läskflaska på Leftys rivaler.

Känguru Kid: Den Australiensiska liraren som trivdes bäst i sällskap med sina två vänner “Tarkil” och “Daga”. Spelade för Redstone Rovers tills en jägare sköt mot hans kängurur som tog till flykten. Känguru Kid blev upprörd och drog ut i bushen. Hittades senare vid liv men något förvildad.





Benny Guldfot: Föräldralöse Benny är värdelös på allt tills han hittar den forne skyttekungen “Kanon Keen´s” gamla fotbollsskor. Med skorna på fötterna kan han göra vad han vill. I varje avsnitt av serien lyckas drällpelle tappa bort skorna, gråta en skvätt, spela halva matchen uselt i vanliga skor, hitta skorna i halvtid och ösa in mål sedan han bytt skor. När fotbollssäsongen var över lyckades han otroligt nog också hitta Kanon Keen´s cricketskor och blev naturligtvis fantastisk bra även på cricket.

Kid Cox: Ligist med lite farlig attityd som var spännande att läsa. Med fotbollens hjälp lyckades han hitta rätt i en annars mardrömslik tillvaro. Även om ligisten i honom aldrig riktigt försvann, vilket kunde visa sig på fotbolls´planen.


Roy of the Rovers: Detta är förmodligen klassikernas klassiker. Serien har rullade i England i nästan 50 år. Handlar om Roy Race och laget i hans hjärta Melchester Rovers. Serien är av klassiskt snitt, uppgång och fall, triumfer och svidande nederlag. När serien lades ner 2001 var Roy Race manager för sitt älskade lag.



Twisty: Ytterligare en serie med ligist framtoning. Sjutton årige Twisty Lunnon kämpar i sitt lag Sleethorpe United. Men har man tagit med sig ligisten in på fotbollsplanen blir det ofta problem. Som ligist är det svårt att skaffa sig riktiga vänner. Därför umgicks Twisty flitigt med sina två brevduvor “Blueboy” och “Redcap”.


Super Mac & Bullen: Det blev rusning till serietidningshyllan i affären när ryktet spreds att Super Mac och Bullen numera spelade för samma lag. - Dom blir ju oslagbara! Utbrast vi spontant hemma på gården. Alla har väl sina minnen av dessa två gentlemän, men som etsat sig fast hos mig är när Bullen sitter med sina nya skor i en balja vatten och sedan skjuter sönder ett hus.



Fotbollsfantasten: Skolpojken Tommy Barnes startar ett eget fotbollslag på sin skola som annars bara sysslar med rugby. Tillsammans med den något mesige Ginger Collins startar han Barnes United. En riktig kompisanda serie där Tommy och grabbarna bygger eget klubbhus och ordnar gräsmattor och dylikt.

Greppet direkt: Målvaktsfantomen Gordon Stewart vaktar stolparna i det välkända laget Tynefield City. Från läktaren hörs oftast “Otroligt” och “Vilket grepp” när Gordon gör den ena TV-räddningen efter den andra. Men även om fotboll oftast är festlig så dyker det också upp problem. Både på och utanför planen. Bonusinfo: Gordon förolyckades i en flygolycka, en ny serie föddes “Arvtagaren”. I serien är det Gordons son Rick som vaktar stolparna.
-
Där har ni kandidaterna nu är det bara att börja rösta, ni finner rösträknaren här nedanför men även i sidomenyn till höger.

Men om ni känner att jag gått förbi någon serie här och om ni kan motivera det, så kan det möjligtvis gå att utöka kandidaterna.
Låt den bäste serien vinna.
-

11 kommentarer:

Anonym sa...

Känns inte helt rätt att du hoppar över alla serier som inte är fotboll, buster var ingen fotbollstidning

Anonym sa...

Skandal, hur ska man kunna välja mellan Supermac & Bullen, och greppet direkt?!

Jag måste erkänna att även jag gillade Johnny Puma(han hade väll ett h i namnet?), och kortserierna när Buster alltid hittade ett finurligt sätt att vinna i diverse sporter.

/Lundquist

Diego M. sa...

Fanns det inte nån engelsk serie om en grabb som hette Nicke, även han från "svåra sociala förhållanden" som var ganska hyfsad? Eller minns jag helt fel här...?

Bob Sacamano sa...

Rovers United för jösse namn!

Geigert sa...

Va faan Laglund... Oh Danny Boy med sin powerswing??? ;)

Bruce Banner sa...

FC United saknar jag i omröstningen och den jag hade som vinnare om den varit nominerad. Arvtagaren.

Cliff sa...

We are Rovers United!!!
Lätt den bästa serien, skandal att den saknas.

Alla Busterserier som inte handlade om fotboll var dåliga.

Anonym sa...

Durrells Palace!

Bröderna Marks!

Men okej, jag köper listan om, jag säger OM, det blir en hyllningsartikel till Warren när Kid Cox vinner sin rättmätiga seger.

Kid Cox och Warren, bästa antagonistduon sen Läderlappen och Jokern.

Anonym sa...

Jag saknade Juniorerna! Men det fick bli en röst på Roy Race & co i alla fall. Strax före Åshöjden.

Anonym sa...

Vart tog Arvtagaren vägen?

Anonym sa...

Bland de bättre serierna fanns Danny, Nicke, Tuffa trion, Häxmästaren, Korpen, Super Mac och Bullen, vilka alla var vältecknade och underhållande. Minns även någon rallyserie som var bra.

Åshöjden var i mina ögon den sämsta serien. Uselt tecknad och med ett "realistiskt" manus som ofta var påfrestande och verklighetsfrämmande. Benny Guldfot var oläsbar i det ständiga upprepandet i storyn med att skorna försvann, knappast nervkittlande. Jonny Puma hade lika meningslöst manus.

Har läst alla Buster från 1967 till 1983 och det finns bättre årgångar som 1973 och 1979 där det lever upp lite extra även på insändarsidorna.

Vill fortfarande ha den där vita Buster axelväskan från sent 70-tal...