Gamla Ullevi: Ett bokslut

Solens strålar trängde in på östra läktaren när två "tunga" lag äntrade den nya arenans gröna gräs. I det blå laget sprang publikfavoriten Benno Magnusson på högerkanten. En dragning och en rusch på 5 meter och en hand på baksida lår. Och samma sak igen minuten senare.

För lite drygt två år sedan stod jag på Gamla Ullevi och såg Gais-profilen Karl-Alfred Jacobsson fälla sina tårar när grävmaskinerna påbörjade demoleringen av den klassiska arenan. Det regnade och gräsmattan var tung. Bebben var där också, men han frös, så han gick till tennishallen och drack kaffe. - Jag är ledsen, sa Karl-Alfred, men vi får ju en ny fin arena. Och visst hade han rätt den gamle skyttekungen från Amerika.

Här på K&G och på andra bloggar har bygget av arenan varit en het potatis att diskutera och älta. Sportchefens kampanjer har böljat fram och tillbaka, frågan om målen har engagerat mängder av fotbollsfans i Göteborg. Och nu är arenan klar, nästan.

När jag idag lutade mig mot räcket på det övre etaget på den östra läktaren, när solen gick ned bakom västra och det spelades fotboll på det nyklippta gräset mådde jag ganska bra. Vi kommer att få en fantastisk arena i Göteborg. Allt kommer kanske inte vara helt färdigt på söndag, men det spelar ingen roll. Arenan kommer att stå där den står en lång tid framöver.

När arenan fylls till sista plats och sångerna börjar eka mellan väggarna, då spelar ingenting någon roll längre. När spelarna vandrar in på planen och jublet stegrar sig till max, då spelar verkligen ingenting någon roll längre.

Och på söndag drar det igång med ett derby.

Dagens kris på arenan var förövrigt Blåvitt-shopens skylt. Storleken på skylten gjorde att den trängde halvvägs in över Intersport affären där Örgryte och Gais skall samsas. - Det här går inte, sa en kille i Intersport tröja och kliade sig i håret. - Jaja, sa marknads-Hans från IFK och gick in på sitt möte om någonting helt annat. När jag lämnade arenan hade man korrigerat skylten en aning, men ingen kommer att missa var Blåvitt-shopen håller till, skylten är ganska stor.

Till sist.

Efter att vi har följt bygget från start till mål kändes det på sin plats att anordna en egen liten invigning. Laglund mot Sportchefen. Bollen på straffpunkten. Målburen som är gjord för att fixa "strutmål" på plats. En chans i strålkastarens sken. Sportchefen mellan stolparna. Laglund tar sats och...

Och vilket mål. Visst kunde man tagit om den, men det hade inte blivit samma sak. På söndag är det dags. Men visst kan det dyka upp något nytt att skriva om arenan innan söndag.

Som slutkläm vill jag bara säga att jag haft en liten ofrivillig bloggpaus, sånt som händer, det finns mail i inboxen som jag borde ha svarat på, men som jag inte gjort. För detta ber jag om ursäkt, och vi är visst törstiga och återkommer med en passande dag. Men nu är jag tillbaka på allvar. Snart börjar allsvenskan och med den mycket att skriva om.