Bebbens Comeback Special

Ja vad skall man säga? Jo ganska mycket faktiskt, och det är väl därför jag dammar av den här bloggen igen, borta är Klackar och Grejer, tillbaka är Laglund.

Bra så.

Men vad skall man säga om gårdagen?

Bebben är alltid Bebben.

Tog emot han i flashzonen strax innan första halvlek blåstes av.

-Hur lång tid är det kvar? frågade Bebben.
- Ett par minuter kanske, svarade jag.
- Då slår jag mig nog ned, sa Bebben och skakade på huvudet.

Vad är det nu tänker jag innan Bebben fortsätter.

- Såg du straffen? frågar han?
- Ja, jo, det var väl synd, säger jag.
- Synd? Du jag var straffskytt när jag spelade och jag missade ett par stycken, inte många, men några, men jag fick iallafall bollarna på mål, säger Bebben då.
- Ja, jo, det kan man kanske begära, försöker jag.

Sen blir det tyst en stund, vilket förvånar mig när det gäller Bebben.

Efter en evighet som säkert varar i 30 sekunder fortsätter han.

- Kommer du ihåg förra året? frågar han.
- Med hörnflaggan menar du? frågar jag tillbaka.
- Ja, jag stod och grät där borta vid flaggan, säger Bebben.
- Det var mäktigt, säger jag.
- Och när vi gick ut, fortsätter han, så såg jag att den lille pojken som bar på flaggan skakade i kroppen, är du nervös frågade jag honom och han svarade ja, då sa jag till honom att hålla i mig så vi kunde skaka tillsammans.
- Det var mäktigt, säger jag.

Sen gick vi ut på planen och det var det.

Blåvitt var nog bättre än Häcken igår. Men vad jag såg redan förra året och som sitter fast även i år är att Häcken är ett smart lag. För jävla smarta.

+ att man verkligen har rätt man på rätt plats.
+ att man har en otroligt begåvad tränare.

och som jag sa till Reseledaren i söndags, det är mannen som skulle kunna föra Blåvitt långt ut i Europa igen.

Förövrigt så skulle man ju kunna säga en hel del om den blåvita introfilmen, en del kanske inte gillar det och en del kanske gör det.

Jag tycker att det var häftigt, men då är ju jag part i målet också.

Men men.

Förövrigt exploderade en av IFKs spelare i korridoren efter matchen med orden:

"Vad i pip är det för pip pip fel med mitt pip liv? pip pip pip pip pip"

Jaja, 28 omgångar kvar...

Gamla Ullevi: Ett bokslut

Solens strålar trängde in på östra läktaren när två "tunga" lag äntrade den nya arenans gröna gräs. I det blå laget sprang publikfavoriten Benno Magnusson på högerkanten. En dragning och en rusch på 5 meter och en hand på baksida lår. Och samma sak igen minuten senare.

För lite drygt två år sedan stod jag på Gamla Ullevi och såg Gais-profilen Karl-Alfred Jacobsson fälla sina tårar när grävmaskinerna påbörjade demoleringen av den klassiska arenan. Det regnade och gräsmattan var tung. Bebben var där också, men han frös, så han gick till tennishallen och drack kaffe. - Jag är ledsen, sa Karl-Alfred, men vi får ju en ny fin arena. Och visst hade han rätt den gamle skyttekungen från Amerika.

Här på K&G och på andra bloggar har bygget av arenan varit en het potatis att diskutera och älta. Sportchefens kampanjer har böljat fram och tillbaka, frågan om målen har engagerat mängder av fotbollsfans i Göteborg. Och nu är arenan klar, nästan.

När jag idag lutade mig mot räcket på det övre etaget på den östra läktaren, när solen gick ned bakom västra och det spelades fotboll på det nyklippta gräset mådde jag ganska bra. Vi kommer att få en fantastisk arena i Göteborg. Allt kommer kanske inte vara helt färdigt på söndag, men det spelar ingen roll. Arenan kommer att stå där den står en lång tid framöver.

När arenan fylls till sista plats och sångerna börjar eka mellan väggarna, då spelar ingenting någon roll längre. När spelarna vandrar in på planen och jublet stegrar sig till max, då spelar verkligen ingenting någon roll längre.

Och på söndag drar det igång med ett derby.

Dagens kris på arenan var förövrigt Blåvitt-shopens skylt. Storleken på skylten gjorde att den trängde halvvägs in över Intersport affären där Örgryte och Gais skall samsas. - Det här går inte, sa en kille i Intersport tröja och kliade sig i håret. - Jaja, sa marknads-Hans från IFK och gick in på sitt möte om någonting helt annat. När jag lämnade arenan hade man korrigerat skylten en aning, men ingen kommer att missa var Blåvitt-shopen håller till, skylten är ganska stor.

Till sist.

Efter att vi har följt bygget från start till mål kändes det på sin plats att anordna en egen liten invigning. Laglund mot Sportchefen. Bollen på straffpunkten. Målburen som är gjord för att fixa "strutmål" på plats. En chans i strålkastarens sken. Sportchefen mellan stolparna. Laglund tar sats och...

Och vilket mål. Visst kunde man tagit om den, men det hade inte blivit samma sak. På söndag är det dags. Men visst kan det dyka upp något nytt att skriva om arenan innan söndag.

Som slutkläm vill jag bara säga att jag haft en liten ofrivillig bloggpaus, sånt som händer, det finns mail i inboxen som jag borde ha svarat på, men som jag inte gjort. För detta ber jag om ursäkt, och vi är visst törstiga och återkommer med en passande dag. Men nu är jag tillbaka på allvar. Snart börjar allsvenskan och med den mycket att skriva om.