Vem skall bort?

Tre Klackar och en Grej

Dagens första klack går självklart till Glenn Hysén som idag fyller respektabla 49 år. Tycker att det känns lite trist att han inte får kommentera de stora matcherna längre. Man saknar citaten och de tre kandidaterna. Kandidat nr1: Mittback Kandidat nr2: Mittback och Kandidat nr3: Claude Makélélé, han har varit fantastisk hela matchen. Men nya "Lilla Karlavagnen" efter Champions League sändningarna kan kanske bli ett substitut.

Dagens andra klack måste nästan gå till matchen Trelleborg vs IFK Göteborg igår. Vångavallen i slutet av oktober och tre plusgrader i luften. Avslut på mål 0 - 0. Om man inte kan se en viss humor det så... jaja, trist att jag inte åkte dit iallafall. Gladast igår? Förmodligen Erik Lund som var avstängd.

Tredje klacken för dagen går också till en match igår. Arsenal - Tottenham i Premier League. Jag säger bara klackar & grejer! Skönt också att en kille som Fabregas går ut med att "Tottenham kan inte ens slå vårat damlag". Jag hyser egentligen inga känslor för något av lagen men 4 - 4, och kvittering i 94 minuten. Huga

Dagens grej måste var Svenska Fans. Man bevakar mångt och mycket men inte någonstans hittar jag en sida om mitt älskade PFC Levski Sofia. Vad är det frågan om. Kom igen!

Grattis Glenn!!!

Idag gratulerar klackar & grejer Glenn Hysén som fyller 49 starka år idag. En större hyllning kommer att puliceras senare när vi levererat tårtan. Men tills dess lägger jag upp lite gammalt gött med Glenn.

Laglund goes Europe

Snart är allsvenskan slut och för att inte drabbas av fotbollstorka har jag bestämt mig för att börja följa ett europeiskt topplag. Det pratas så mycket runt mig om Manchester United, Arsenal, Barcelona, Real Madrid, Inter bla bla bla. Jag är väl den enda som tröttnat på det snacket. Men nu har jag bestämt mig.
-
Nu blir det hardcore “PFC Levski Sofia” Laget har smugit sig på mig och den senaste tiden har känslorna bara blivit större och starkare. Jag säger bara 25 ligatitlar, 27 cupguld och ett ständigt orosmoment i de europeiska cuperna.
-

Hädanefter skall jag prata styrkor och svagheter i försvararen Veselin Minev spel. Spekulera i om det är Veselin eller hans tvillingbror Yordan som spelar i konkurrenten PFC Botev Plovdiv som är bäst.
-
Efter en förlust skall jag drömma mig tillbaka till tiden då Pavel Panov fortfarande spelade och öste in mål. Vid seger skall jag hylla coach Emil Velev och hylla hans laguttagningar på spårvagnen till jobbet.
-
Och nu när det bara är dagar kvar till ”The Eternal Derby” matchen mellan Levski och CSKA kan jag erkänna att jag går som på nålar. De regerande mästarna CSKA leder serien och vi är sex poäng efter. En vinst i derbyt skulle verkligen sätta flås i ryggen på dem. Guldet skall hem i år. Men har inte Petkov i målet sett lite darrig ut i år?
-
25 ligatitlar och 27 cupguld!

Det är klackar & grejer det.

Argentinas frälsare?

Diego Armando Maradona tar sig an ett av världens mest utsatta jobb. Förbundskapten för sitt hemland; Argentina.

Grattis säger vi på Klackar och Grejer...

/Sportchefen

GAIS laddar för SM-guld

Jag skall inte påstå att jag hade ställt in mig på en höjdarkväll igår på Ullevi när Gais tog emot Helsingborg, men jag trodde och hoppades faktiskt på att Gais skulle göra ett bra resultat mot skåningarna. Men så blev inte fallet. Varför jag hoppades på Gais återkommer jag till.

Under årets säsong så har Gais faktiskt överraskat mig med ett positivt spel. När nya tränaren Magnus Persson tog över laget trodde många att hans skulle frångå Roland Nilsson 4-5-1 uppställning, en uppställning som förvisso sett till att Gais hållit sig kvar i Allsvenskan men som inte sett till att målkvoten framåt har ökat. Men Magnus höll sig fast i systemet och till en början såg det ut precis som föregående år. Men spelet började sätta sig och Gais visade upp ett bra allsvenskt anfallsspel, även om målen inte rullade in. Efter att varit det bättre laget i vårderbyt, var det väl inte helt otroligt att laget vann över IFK Göteborg i höstderbyt.

Men samtidigt som man spelar bra har man förtvivlat svårt att vinna matcher. Det var samma visa igår, man spelade bra men när det var dags för inlägg höll dom sig oftast på marknivå. Som fotbollsfantast lider man när man ser sådant här.

Gais målsättning i år är att hamna på den övre halvan av tabellen. Det är inte försent ännu men i och med förlusten igår så ser det något mörkare ut. Nästa års målsättning är att hamna på en sk Royal League plats, vad nu det innebär, topp fyra antagligen. Året därpå, 2010, vill man vara med och utmana om Guldet. Detta låter säkert trevligt i grön svarta öron, även om jag har svårt att se det realistiskt. Men har inte Kalmar gjort den resan?

I somras gjorde man sig av med en drös spelare, ett bihang som inte tillförde något. In kommer unga spelare och brassar. Gais har lyckats att värva bra spelare på väg uppåt.

Johan Mårtensson har redan debuterat och gjort det bra, en av de bättre igår faktiskt och bara 19 år gammal. Från ungdomsleden har Johan Pettersson skrivit A-lags kontrakt. Den blåvite hjälten Stefan Petterssons son har visat upp en positiv utvecklingskurva och kommer med stor sannolikhet konkurrera om en plats i startelvan.

En annan spelare från ungdoms, Sandeep Mankoo, har en fast landslagsplats i P92 landslaget, och kommer med stor sannolikhet ingå i 2009 års a-lags trupp. Mervan Celik, som debuterat i P18 landslaget, ingår i A-lags truppen och har gjort flera bra inhopp i Allsvenskan. Mervan spelade från start i höstderbyt och Sebastian Eriksson på IFK Göteborgs vänsterback hade fullt upp.

Från Carlstad United värvade man Pär Ericsson, och lånade ut han till Degerfors IF. Tjugoårige Pär gjorde 6 mål på 15 matcher för bottenlaget Degerfors. Pärs övergång till Gais var ju förövrigt väldigt infekterad då ÖIS och Carlstad United var överens om en övergång. Dock skrev Pär på ett treårs kontrakt med GAIS. Klubben har också värvat backen Mikael Dahlgren från Landskrona BOIS.

Inför nästa säsong så är det redan klart att man förlorar Bobbie Friberg och David Durmaz. Engelska klubbar har enligt rykten sneglat på Rikard Ekunde, som i mina ögon är en av allsvenskans bästa försvarare.

Gais satsar ungt. Man får upp spelare från sina egna ungdomslag och man lyckas knyta till sig unga lovande spelare utifrån. Kan detta göra att Gais klättrar i tabellen nästa säsong? Jag vet inte, men jag hoppas det. Och varför hoppas jag det?

Tanken på att Gais skulle etablera sig som ett topp fyra lag i Allsvenskan skulle göra underverk för fotbollsklimatet i Göteborg. Tänk er ett derby som inte bara gäller ära utan också topp placeringar i serien. Att kämpa för SM-guld men också kämpa på allvar om att bli bäst i stan. Om vi nu skall ha fyra lag från Göteborg i Allsvenskan kan väl åtminstonde två av dem vara bra.

-
Men, för att lyckas med detta måste Gais omedelbart göra sig av med Levon Paschayan. Den före detta 200 meters löparen Torbjörn "Grycksboexpressen" Eriksson har redan bevisat det många av oss redan visste när han slutade med friidrott och började att spela fotboll. Det spelar ingen roll hur fort du springer när du inte kan hantera en fotboll.

Skrönor när dom är som bäst... och sanna !

1986 spelades VM i fotboll i Mexico och det var andra gången på ganska kort tid landet fick arrangera mästerskapet. Sveriges Televison och Radio hade flera spjuvers på plats för att redovisa händelserna. Trots att Sverige lyste med sin frånvaro sportsligt denna gången...

Den 21 juni var det dags för kvartsfinal nere i Guadaljara mellan Frankrike och Brasilien. En match som för övrigt Fransmännen vann med 4-3 efter straffar. SvT och SR hade följande kvartett på plats. Ralf Edström, Tommy Engstrand, Arne Hegerfors och Agne Jälevik.

-

Utanför arenan samlades kvartetten för att hämta sina pressleg och ackrediteringar. På väl synligt avstånd befann sig ett 30-tal dansande Brasilianska supportrars som laddade inför matchen. Plötsligt stannade samban upp och sydamerikanerna pekade bort mot det blågula gänget och började applådera...

- Fan vad stor du är Ralf, sa Jälevik och gick in genom pressdörren...
- Ja de är fantastiskt, höll både Hegerfors och Engstrand med om och hakade på.

Ralf var ändå konfunderad och stegade fram mot mobben och undrade lite försynt varför de applåderade..

- Your friend of course, utbrast en vacker madam med fjäderskrud och glittersmink över hela kroppen...

Ralf fattade misstankar direkt och frågade:

- But who do you think it was?

Damen blev lätt förnärmad och utbrast:

- Niki Lauda...!!!

Ralf drog lätt på smilbaden och bara höll med. Väl uppe på pressläktaren väntade han in i det sista tills sändningen hade börjat och när Arne drog laguppställningarna i direktsändning skrev han en liten lapp som han höll upp för Hegerfors som löd:

"Dom trodde du var Niki Lauda"

Arne höll på att svimma medens Engstrand och Jälevik skrattade högljutt i flera minuter.

/Sportchefen

Vi har den

Om det är någon som vill ta ett eget "Bebben" kort så kanske detta kan gå att ordna. Kom med en väldigt bra motivering bara så får vi se...

Ta bort karln från radion...

Kenneth Range eller Jansson, det vette fasen, men han huserar på Sportradion och gör mitt liv i bilen till ett helvete varenda gång. Jag t.o.m. zappar över till P1 när människan skall in och göra ett reportage.

-

Har ni lyssnat på K-L-A-R-T-E-X-T ngn gång? Ett nyhetsprogram för folk med nedsatt hörsel och förståelse. Här pratas det T-Y-D-L-I-G-T så att ingenting skall M-I-S-S-F-Ö-R-S-T-Å-S...

-

En mycket bra funktion från Sveriges Radio...

-

MEN INTE PÅ RADIOSPORTEN...!!!

-

Ut med karln och mera Granqvist och Åström, där går det undan...

-

/Sportchefen

Idag för ett år sedan

Buster min vän, det är dags nu

När tidningen Buster gick i graven tämligen ostört 2005 dog inte bara en tidning utan även ett mångårigt kulturarv. Många är vi som prenumererat och köpt lösnummer för att följa alla spännande serier. Då och då dök det kanske upp en poster, eller som i Buster nr:12 från 1972 ett tryck på Buster själv, som man kunde stryka fast, med målsmans översikt, på sin egen t-shirt.

Att tidningen försvann är väl i sig inte så märkligt, sportvärlden har förändrats otroligt mycket sedan glans dagarna på åttiotalet. TV kvällarna svämmar fullkomligt över med sport och på Internet kan man alltid följa alla sporter när som helst. Det fanns helt enkelt inte plats för något så simpelt som en tidning i serieformat med sport.

Nu när man blivit äldre kan man förvisso se tillbaka på Buster med viss distans. Visst var Benny Guldfot skön på sitt sätt, men nu inser man att han inte hade magiska skor utan kanske mer en psykisk åkomma, tvångstankar mm.

Vem minns inte när Super Mac och Bullen helt plötsligt började att spela för samma lag och med detta, även blev en serie istället för två? Visserligen hade båda två en viss teknik och tunga skott, men det hade nog inte gått så bra för dem om de spelat på Elfsborgs konstgräs.

Och så här i efterhand så känns ju Känguru Kids umgänge med de två kängururna Tarkil och Daga inte helt politiskt korrekt.

Men men, i alla fall, så har Buster varit en kulturbärare. Och visst hyser man fortfarande känslor för serierna i tidningen. Nu tycker jag att det är dags att utse tidernas bästa Buster fotbollsserie.

Självklart var det inte bara fotboll i Buster, jag kan erkänna att jag tyckte att Jonny Puma var helt okej, men det är bara jag.

En mycket kompetent jury har tagit ut en topp tio. Nedan följer en kort beskrivning av varje serie, för att fräscha upp minnet innan röstningen. Serierna är beskrivna utan inbördes ordning.

Åshöjdens BK: Enda svenska serien på listan. Baserad på böcker av Max Lundgren. Ett landsortslag fyllt med ganska mesiga killar men med bra tränare som varit utanför landsortsgränserna. Laget börjar spela bra och klättrar i seriesystemet. Berättelsen styrs av Jorma, men vi såg alla upp till Hitte-Joel.


Lefty: Sextonårige Kenny Lampton blev Lefty med hela fotbollsvärlden när han dammade in mål på mål med sin livsfarliga vänsterdoja. Lefty bodde tillsammans med sin farfar och en get. Han spelade för laget Wigford Rovers. Serien blev kritiserad för sitt våldsamma innehåll. Leftys flickvän kastade en läskflaska på Leftys rivaler.

Känguru Kid: Den Australiensiska liraren som trivdes bäst i sällskap med sina två vänner “Tarkil” och “Daga”. Spelade för Redstone Rovers tills en jägare sköt mot hans kängurur som tog till flykten. Känguru Kid blev upprörd och drog ut i bushen. Hittades senare vid liv men något förvildad.





Benny Guldfot: Föräldralöse Benny är värdelös på allt tills han hittar den forne skyttekungen “Kanon Keen´s” gamla fotbollsskor. Med skorna på fötterna kan han göra vad han vill. I varje avsnitt av serien lyckas drällpelle tappa bort skorna, gråta en skvätt, spela halva matchen uselt i vanliga skor, hitta skorna i halvtid och ösa in mål sedan han bytt skor. När fotbollssäsongen var över lyckades han otroligt nog också hitta Kanon Keen´s cricketskor och blev naturligtvis fantastisk bra även på cricket.

Kid Cox: Ligist med lite farlig attityd som var spännande att läsa. Med fotbollens hjälp lyckades han hitta rätt i en annars mardrömslik tillvaro. Även om ligisten i honom aldrig riktigt försvann, vilket kunde visa sig på fotbolls´planen.


Roy of the Rovers: Detta är förmodligen klassikernas klassiker. Serien har rullade i England i nästan 50 år. Handlar om Roy Race och laget i hans hjärta Melchester Rovers. Serien är av klassiskt snitt, uppgång och fall, triumfer och svidande nederlag. När serien lades ner 2001 var Roy Race manager för sitt älskade lag.



Twisty: Ytterligare en serie med ligist framtoning. Sjutton årige Twisty Lunnon kämpar i sitt lag Sleethorpe United. Men har man tagit med sig ligisten in på fotbollsplanen blir det ofta problem. Som ligist är det svårt att skaffa sig riktiga vänner. Därför umgicks Twisty flitigt med sina två brevduvor “Blueboy” och “Redcap”.


Super Mac & Bullen: Det blev rusning till serietidningshyllan i affären när ryktet spreds att Super Mac och Bullen numera spelade för samma lag. - Dom blir ju oslagbara! Utbrast vi spontant hemma på gården. Alla har väl sina minnen av dessa två gentlemän, men som etsat sig fast hos mig är när Bullen sitter med sina nya skor i en balja vatten och sedan skjuter sönder ett hus.



Fotbollsfantasten: Skolpojken Tommy Barnes startar ett eget fotbollslag på sin skola som annars bara sysslar med rugby. Tillsammans med den något mesige Ginger Collins startar han Barnes United. En riktig kompisanda serie där Tommy och grabbarna bygger eget klubbhus och ordnar gräsmattor och dylikt.

Greppet direkt: Målvaktsfantomen Gordon Stewart vaktar stolparna i det välkända laget Tynefield City. Från läktaren hörs oftast “Otroligt” och “Vilket grepp” när Gordon gör den ena TV-räddningen efter den andra. Men även om fotboll oftast är festlig så dyker det också upp problem. Både på och utanför planen. Bonusinfo: Gordon förolyckades i en flygolycka, en ny serie föddes “Arvtagaren”. I serien är det Gordons son Rick som vaktar stolparna.
-
Där har ni kandidaterna nu är det bara att börja rösta, ni finner rösträknaren här nedanför men även i sidomenyn till höger.

Men om ni känner att jag gått förbi någon serie här och om ni kan motivera det, så kan det möjligtvis gå att utöka kandidaterna.
Låt den bäste serien vinna.
-

Stäng Norrlandsfönstret!

Alltså misstolka mig rätt nu för jag har inget emot föreningsliv och "tuttinuttan" i mindre städer som dansar kring en totempåle i hopp och förtvivlan. Sen har man inte samma förutsättningar heller då vintern är en mer fungerande årstid på dessa breddgrader. Men vad i helskotta har Gefle och GIF Sundsvall i Allsvenskan att göra egentligen?

Varje år så kommer debatten upp att lagen måste ha en bra geografisk position och att "Norrland" minsann måste få vara med. Att det är för många lag från "tätorterna" och att det måste spridas bättre uti småstäderna och helst gärna norrut...

Varför? Vem bryr sig i storstäderna? Det är bara ett jävla resande och kallt som fasen när man kommer upp till midnattssolen? Och vem tycker att Gefle vs GIF Sundsvall låter lockande? Inte jag i alla fall... Trodde aldrig att jag skulle få säga detta men jag föredrar fanimej Ljungskile eller t.o.m. Ängelholm framför dessa "iskalla" lag.

Fler Norrlag i Allsvenskan gör ju att de förbannade konstgräsmattorna eskalerar mer och mer, vilket innebär en orättvis grund att stå på. Om dom skall vara med och leka så skaffa riktigt gräs att lira på. Jasså det går inte? Men vad fasen har ni där och göra då? Det gäller Elfsborg med! Skaffa naturgräs! Hur svårt kan det vara!!!???

Det finn 0 karisma, 0 sexighet, 0 skönhetsfaktor och framför allt 0 när det gäller "rolig fotboll" gällande dessa lag. Så ut med dom bara...

Drömscenariot Allsvenskan 2009 och sluspurten är att Ljungskile (naturgräskillar) trillar förbi Gefle i tabellen och att sen Brommapojkarna (naturgräskillar) skickar Gefle ner i Superettan, för gott. Det borde vara ett krav på äkta fint naturgräs i Allsvenskan och inget "lullande" med lagen som har fel förutsättningar.

Om det blir så här så är det ju Gnaget och Bp som blir Norrlandsfönstret 2009. Tycker ni fortfarande att min idé håller då? ;)

Stäng Norrporten!!!

/Sportchefen

Partytrick

En liten hobby jag har är att ställa märkliga frågor till Torbjörn Nilsson. För ett tag sedan handlade det om obskyra inomhus turneringar i Finland med landslaget. Senaste frågan löd så här: Är det sant att du skickade en bild på en rumpa till PSV Eindhovens kansli? Svaret från Torbjörn löd: Ja.

Anledningen var att Glenn Hysén hade ett klassiskt partytrick för sig i samband med fest. Glenn brukade sno folks kameror och ta kort på sin egna bakdel. Men på en fest lyckades han sno åt sig en kamera som tillhörde Pripps bryggerier, där en viss Torbjörn Nilsson jobbade. När bilderna framkallades och ett arsle dök upp på en av bilderna visste självklart Torbjörn vem som var den skyldige.

Torbjörn förstorade bilden och skickade den till PSVs kansli när Glenn åkte ut på sitt proffsäventyr. På holländska skrev han att röven på bilden tillhör ert nyförvärv Glenn Hysén.

Och när Glenn kliver in på sin första dag som fotbollsproffs möts han av en munter kanslipersonal som håller upp det förstorade fotografiet av hans bakdel. Med andra ord en bra start på den proffssejouren.

Och på tal om hobbyverksamhet. På Rapport sa de igår att efter fotbollen så är körsång den största fritidsaktiviteten i Sverige.

Tänkvärt? Nej.

Varför är alla så glada?

När Alexandersson nickade in trean började jag att fundera. Under första halvlek tänkte jag mest på domaren, känslan var att han hade problem. Men när Niclas gjorde sitt mål blev jag plötsligt förbannad.

Hur i helvete kunde detta lag förlora mot Trelleborg på Ullevi? Och efter en stund gjorde Jacob Johansson mål. Hur i helvete kunde detta lag spela oavgjort mot Ljungskile på Ullevi?

Och då kommer Wernblooms mål och det är lika snyggt som de andra fyra. Kan inte komma på en enda allsvensk match där alla mål är drömmål, typ.

Men vad fan, det känns så onödigt. Tror att jag var den enda som lämnade Ullevi missnöjd, några boråsare var säkert missnöjda, men de skiter jag i. Försökte övertala folk runt mig att tänka som jag, gick inte så bra dock.

Det är det här som är så jobbigt med fotboll, det här “tänk om”.
Jaja.

Men något positivt tog jag väl ändå med mig?

Jovisst, välkomstkommittén i Ullevigaraget var kunglig. Jacob Johansson var faktiskt riktigt duktig och Niclas Alexandersson använder verkligen sitt sista krut.

Men mest av allt gillade jag Erik Lund. Som här när han försöker dra byxorna av en boråsare, notera att bilden är tagen utanför Elfsborgs straffområde. Smockan hängde verkligen i luften flera gånger, men Erik bara flinade, stort.

Noterbart: publiksiffra ca 15000, sålda biljetter ca 17000.

(Dick) Last man standing...

I går avslutades Superettan 2009 och på Studenternas spelades det en ganska betydelselös match mellan hemmalget IK Sirius och seriesegrarna Örgryte IS. ÖIS hade ju redan tagit den Allsvenska platsen helgen innan och laget skulle bara "spela av" matchen, ta flyget hem till Öisgården, byta om och sedan ta sig till Restaurang Jungman Janson där de närmaste väntade med fest och underhållning. Det var dukat för party och semester för hela gänget bakom Örgryte efter succéåret och ryggdunkarna väntade förtjänstfullt.

När tränarduon Carlsson/Pringle aviserade startelvan på planet upp så fanns det en baktanke med målvaktsvalet. Dick Last var uttagen för sista gången i karriären och "Sportchefen" ville en avslutande gång känna på hur det var att kasta sig i leran. Succérookien Peter Abrahamsson, som hoppat in och varit grymt stabil, klev artigt åt sidan denna sista gång... Respekt!

Dick och Flöjtfeldt när det begav sig...

Den sista omgången blev dramatisk när Assyriska vek ned sig fullständigt och torskade hemma mot Ängelholm och Brommapojkarna smet förbi efter att ha besegrat Degerfors hemma och tog kvalplatsen. BK Häcken övertygade hemma mot Landskrona (här hjälpte alltså inga mutor) och vann med 4-0. På studenternas fick Last vittja nätet 2 ggr och lagen delade broderligt på poängen... Men för Last var det slut... för gott.

På vägen hem höll Dick ett känslomässigt tal till sina medspelare att nu var det över... Inte ett öga var torrt i bussen, inte en strupe heller för den delen...

Från Munkedal till Örgryte och en jävla massa matcher men mest känd blev han kanske som backup för Ravelli i IFK mellan 1990-96 där knappt en match finns med i protokollet. Han fanns bara där, tillgänglig och i toppform och väntade på sin chans. En chans som aldrig kom...

Men det blev ändå 175 matcher i Allsvenskan med Oddevold, IFK Norrköping och Örgryte samt en proffskarriär i Vejle och efter det har Last har varit Örgryte trogen sedan 2000 och det var väl där genombrottet kom? Då fick han ju vara förstekeeper.

Visst han fick ju starta i en landskamp hemma på Ullevi mot Portugal 2002. Men den har han, liksom vi glömt. Respekt!

Last har redan i år alternerat som Sportchef, vilket värmer mig extra mycket. Alla sportchefer förtjänar extra cred, så är det bara...

En epok går i graven och nu kommer det i Lasts fall handla om hur han skall lyckas signa hem Marcus Johannesson från Djurgården, Jeffrey Auybun från MFF, locka till sig Selakovic och Jonathan Berg, hitta lokala juniorer, jaga Gaisbrassar, äska mer pengar från styrelsen m.m. Låter inte enkelt... Men någon måste ju göra jobbet.

Dick Last, proffsmålvakt 1986-2008, Sportchef 2008-

i rest my case :)

/Sportchefen

Äntligen kommer den ut i Sverige!

Efter att legat på bästsäljarlistan i Norge under flera månader har nu Kjell Petterssons norska bokförlag bestämt sig för att ge ut en andra upplaga av Kjells bok “Brasilia Memoria”. Till glädje för alla svenska fans så släpps även boken i Sverige lagom till julhandeln.

Den 800 sidor långa självbiografiska boken handlar till största delen om det dramatiska skottdramat i brasilien där Kjell befann sig på träningsläger med sin norska klubb Fløy. Mitt under skottlossningen börjar Kjell fundera på sitt liv, om vad han gjort och vad han borde ha gjort. Fram träder en människa som inser att det är något han saknar. Norsk press har gett boken fina recensioner och lovorden över Kjell Petterssons författarskap har varit många. "Boka er skrevet ut fra tanken at også det usmakelige har en egenverdi; det er en kilde til kunnskap om tale og tanker om kjønnslivet til mann og kvinne i en fortid."

Enligt det svenska förlaget har det redan börjat komma in förhandsbokningar och förfrågningar om boken. Och nu, tro det eller ej, ger nu klackar & grejer er chansen att få läsa en del av boken före alla andra.

För första gången någonsin drömmer jag om mig själv. Jag har inga minnen av att jag i någon nattlig dröm sett mig själv och insett att det har varit jag. Men nu såg jag mig själv. Jag är inte tydlig men det är jag som är där. Jag ler.

Jag vandrar på en välklippt gräsmatta och bredvid mig går George Mourad. Någonstans där borta står Stefan Landberg och snusar. Jag ser mig omkring och jag noterar att jag är på Nou Camp. Roland Nilsson missar en straff och vandrar med tunga steg förbi oss, han hälsar inte.

George Mourad säger att här har jag aldrig varit och plötsligt är han borta. Stefan Landberg stoppar in en ny snus. Precis nedanför hedersläktaren flyter Arne Erlandsen runt i ett kallbad, publiken applåderar, avmätt. Torbjörn Nilsson har plockat fram en stekpanna och precis vid avbytarbänken bestämmer han sig för att bli kock.

Jag svettas, jag vaknar och den brasilianska natten är gäst i mitt rum. En fuktig hinna tycks omge mina vhs-band. Videons display blinkar, 14:15, jag vill inte ställa om den till brasiliansk tid. Jag måste skaffa en TV till hotellrummet tänker jag samtidigt som jag ser att det översta bandet i vhs-högen är märkt George Mourad.

Och då minns jag min dröm. Nou Camp och jag var där. Jag öppnar rummets enda fönster och släpper in stadens väsen. Något som låter som ett pistolskott hörs från favelan där vi bor, men kanske är det bara en fyrverkeripjäs som i sin ensamhet briserar av tristess.

Jag hör det sövande ljudet av snarkningar från rummet bredvid. Kjetil Bøes rum, lagkaptenen. Jag vet inte varför, men jag bestämmer mig för att ta en promenad...

Detta blir utan tvekan årets julklapp för fotbollsfrälsta, åtminstone de från Göteborg. Tanken på boken har fått mig att börja på en lista över tio fotbollsböcker man måste läsa innan man kan uttala sig om fotboll. Så håll utkik efter detta.

Erik Fredriksson - Blundade för Diego

VM 1990 i Italien är ett mästerskap som innehöll det mesta förutom mål kanske, för inget mästerskap har varit så lågt frekventerat när det gäller nätrassel som denna sommaren (2,21/match). Vi minns, till viss del med förskräckelse, resultaten 1-2, 1-2, 1-2 mot Skottar, Brassar och Costa Rica och respasset innan slutspelet kunde inte sammanfattas bättre än Glenns kommentar på en parkering i Genoa direkt efter sista matchen...
-

- "Det är ju kuken, nu skall jag hem och supa mig redlös..."

Vad har du i gula påsen Glenn? Klackar och Grejer?

Andreas Brehme avgör VM 1990...

Det var Västtysklands sommar med taktisk finess ledda av Andreas Brehme och Lothar Matthaus på planen och "Kaizer" Franz Beckenbauer som tränare som tog Argentina i finalen efter ett sent straffmål av Brehme i 85:e minuten. Även semifialen mot England var ju straffar som spelade avgörande roll. Denna gång efter förlängning och britternas förbannelse från elvametaren inleddes väl just i detta VM och har sedan dess förföljt dem i de stora mästerskapen.

En liten godis är ju att Gary Linekers prestationer i Italien 90 gjorde att Barcelona bröt sitt avtal med Johnny Ekström man signat innan sommaren och kontrakterade Engelsmannen istället. Johnny fick bråttom någon annanstans...

En frustrerad Diego Armando Maradona

Förutom att Italien skulle bara vinna sitt egna VM så var det ändå Maradona man minns som en ensam kämpe i Argentinas startelva manade på sina kamrater och lyckades nästan gå hela vägen med envis defensiv blandat med brutalt spel och Diegor delikatesser. Att Maradona fick vinna semin mot just Italien hemma på Sao Paolo i Neapel måste nog ändå vara en av hans största dagar i karriären. Lika bitter var finalen för hela nationen Argentina.

Erik Fredriksson

Men åter igen så fanns det en Svensk inblandad i ännu en oförglömlig blunder. Erik Fredriksson (född 1943) var rankad som 3:e bästa domaren i världen och fick förtroendet i Italien i flertalet gruppspelsmatcher. Kartan var utlagd mot minst en semifinal men den 13 juni 1990 på ett kokande Sao Paolo så sprack den drömmen totalt. Argentina hade ju förlorat inledningsmatchen mot Kamerun med 0-1 och var piskade att vinna mot Sovjet (USSR).

Ryssarna var med bra i matchen och tidigt i matchen rann dom igenom och hamnade i Argentinas box till vänster om Goykocheas väntra stolpe. Ett distinkt närskott skulle kanske smitit in men i vägen fanns ju "Guds Hand". Maradona hade förtjänstfullt jobbat hem i eget försvar men skottet tog klart på handen på Diego. Fredriksson stod max 3 meter där ifrån men på något underligt sätt, med betoning på underligt, friade Frediksson till Sovjeternas förvåning. Även Argentinarna var dels lättade men samtidigt glada över missen och kunde sedan genom Pedro Troglio (27) och Jorg Burruchaga (79) vinna matchen och med nöd och näppe komma 3:a i gruppen efter 1-1 mot Rumänien i sista matchen.

Sovjet lämnade in protest som avslogs givetvis, det var ju i Italien och på Sao Paolo med Maradona på planen, vad hade dom förväntat sig?

Erik Fredriksson dömde ett fåtal stora matcher efter detta men man undrar ändå vad det var som hände i Argentinas straffområde en sen sommarkväll den 13 juni 1990 i Eriks huvud? Kollaps eller så väntade en guldklocka?

Jaja, vi jagar vidare på Klackar och Grejer...

/Sportchefen

Ivan Eklind - Benitos gunstling

Året var 1934 och den andra VM-finalen skulle spelas i Rom mellan värdlandet Italien och Tjeckoslovakein. Landet var toppstyrt av diktatorn Benito Mussolini och allt annat än seger var otänkbart. I laget hette den stora stjärnan Giuseppe Meazza som senare fått San Siro uppkallad efter sig inför ombyggnaden till VM 1990.

Men i centrum hamnade givetvis en Svensk. Ivan Eklind (född 1905) som förtjänstfullt dömt semifinalen mellan Italien och Österrike (1-0) fick åter förtroendet och matchen som var en jämn historia gick till förlängning vid 1-1. Eklind hade redan under ordinarie tid varit ordentligt hemmabetonad och blundat för solklara straffar för Tjeckerna medens Italienarna fått flera märkliga domslut med sig.

Till slut avgjorde även den Solnafödde rättsskiparen finalen med en tveksamt dömd straff till hemmanationen och Italien tog sitt första mästerskap. Vad den gode Benito hade för känslor för Sverige efter den matchen behöver väl knappast någon förklaring?

Att sedan Meazza borde fått rött kort efter sin fula kapning av Rudolf Kcril i finalen är det ingen iItalienare som minns och man kan ju undra vad som hänt om matchen dömts av en mindre partisk gentleman?

Ivan Eklind fick trots anklagelser från olika håll om att han dömt partiskt i finalen förtroendet i VM-sammanhang flera gånger efter det. I 16 år ytterligare över 6 VM-slutspel mellan 1934-50 dömde han flera viktiga matcher som har satt sina spår i Fotbollens historia. Bl.a den ökande matchen 1938 mellan Italien och Frankrike där Italienarna spelade i sina svarta fascisttröjor, matchen mellan Brasilien och Polen i Strasbourg 1950 där näten vittjades hela 11 gånger och flera andra säregna och omdiskuterade fighter som gett en del bitter eftersmak.

Eklind var en skicklig domare, inget tvivel om det, men att en Svensk har varit inblandad i en sådan misstänkt mutskandal som i finalen 1934 i Rom, har försiktigt blåst förbi och ett svagt mörker har lagts över insatsen på ett Italienskt och snyggt sätt...

Svenska domare har sedan dess satt sina spår i finrummen runt om i världen och vi skall återkomma med fler exempel på huvudlösa, roliga samt en del sköna happenings när de blågula håller i pipan.

Jag kunde inte hålla mig...

/Sportchefen

Oldsberg, Keene och Berg

Den allsvenska säsongen har precis tagit slut. Gais har lyckats klara sig kvar i allsvenskan. Detta är naturligtvis något att fira. Bankett salen på Valand bokas och spelare, ledare, familjer och sponsorer möts i dörren av champagne.

Festsorlet dämpas när Ingvar Oldsberg kliver upp på scenen. Ingvar Oldsberg, mannen med det blåvita hjärtat, grabbar tag i micken och kör lite klackar och grejer. Grattis grattis. Tre minuter senare ursäktar sig Ingvar och säger att han måste lämna stället för han har ett annat evenemang på gång. Men innan han dribblar sig ner från scenen drar han igång husbandet och kör ett par rader i Frank Sinatras anda, ” I did it my WAAAAAAAAAY”, ridå. Ingvar förvinner och ingen förstår riktigt vad som hänt.

Timmar senare står James Keene i baren med en öl.
- I love gais, säger han.
- Det är min tur nu, nu lägger jag all min kraft på Premier League. Gais kommer alltid att vara en stor del av mitt hjärta, fortsätter han.
Några veckor senare skriver han på för Elfsborg.

I en annan del av lokalen står Jonatan Berg med en öl i handen.
- Det är IFK Göteborg som gäller nu säger han.

Allsvenskan 2007 drar igång och Jonatan sveper in ett mål mot AIK. Senare flyttar han till Trelleborg. I oktober vinner blåvitt guldet. Jonatan står bredvid.
- Nu är det IFK Göteborg som gäller, säger han.

Allsvenskan 2008 drar igång och Jonatan sveper in ett mål mot AIK.

Vad som händer nu? Det vet inte jag.

Mutat och klart?

På lördag avslutas Superettan i dramatisk stil. Tre lag har chansen till att gå direkt upp i Allsvenskan, ta en kvalplats eller stanna kvar. BK Häcken och Assyriska delar samma poäng med kraftigt målskillnadsövertag för Hisingsgänget medens Brommapojkarna sladdar strax bakom med en mindre...

I den sista omgången (lördag 14.00) har alla tre desutom hemmamatch.

BK Häcken vs Landskrona BOIS

Assyriska FF vs Ängelholms FF

IF Brommapojkarna vs Degerfors IF

Allt i sin ordning...

-

MEN, nu florerar det ett litet rykte att Assyriska "supportrar" skall ha skramlat ihop mer än 150.000 kr som skall utfalla i bonus till Landskronas "supportrar" OM BOIS kan rubba Häcken så att Assyriska tar direktplatsen. Jaha, generöst av "supportrarna" kan man tycka men någonstans i denna röran MÅSTE det finnas en kanal in eller ut i ett av omklädningsrummen på Södertälje IP eller Rambergsvallen.

Frågan är då vad Mr Häcken Dennis Andersson har för motdrag? Eller är det "Getingarna" som skall sköta den affären med Ängelholms fans? Finns det fans till Ängelholms FF förresten...?

Hur som haver så spetsar dessa rykten dramatiken ännu mer inför morgondagens bataljer även om man kan tycka att det inte är helt ok. Men för ett par år sedan var det ju en öppen affär i La Liga när storlagen erbjöd varandras motståndare guld och gröna skogar vid vinst så det verkar runnit genom på något märkligt sätt... Men mutor är inte ok...

Jag tror ändå att Landskrona är för trötta och sega för att mäkta emot ett hungrigt Häcken samtidigt som man inte får glömma bort att Ängelholm är tuffa att möta. Dom är ju trots allt blott fyra poäng bakom topplagen...

BK Häcken tar direktplatsen
Assyriska får kvala (mot Ljungskile)

Bp tar nya friska tag i Superettan...

Trevlig Helg

/Sportchefen