Laglunds Fever Pitch

Förra veckan var det ju det sista lektionen i Ralfs nickskola. Men som jag lovade då kommer här en ny serie med Ralf i huvudrollen nämligen utvalda delar ur själbiografin "En gör så gött en kan".
-
Som en liten bonus inför första delen kan jag nu avslöja att Ralf har lovat att ge ytterligare en lektion i Ralfs nickskola. En liten special lektion.

-

Men mer om det senare för nu börjar RALF "En gör så gött en kan!"

-

- Oroa er inte för mig! Jag klarar mig alltid. Jag skall bli proffs när jag blir stor!
Det sa Ralf till sina föräldrar redan när han var i koltåldern. När han blev lite äldre - och förståndigare! - använde han sig av den här varianten: - Mamma, låna mig ett par kronor är du bussig! Det är ingen fara - du får igen dom med ränta när jag blir proffs!
- Så han är faktiskt skyldig mig en del pengar, skrattar mamma Eva.
-
- Äsch! Det där sköje en ju bara öm. Inte trodde en att det skulle bli så att en ble proffs.
Ralf ler lite generat, när han påminner sig sin barndoms löften och förhoppningar. Men karriären gick spikrakt uppåt mot hans drömmars mål!
-

Ralf har hela tiden utvecklats kolossalt snabbt. Alltid yngst och ändå nästan alltid bäst.
- Redan i fyra-femårsåldern var det bara äldre kamrater som Ralf lekte med, minns mamma Eva.
- När jag var yngre tyckte jag det var roligare att spela boll med de som var lite äldre. Jag intalade mig själv att jag skulle kunna vara lika bra som dom. Och för det mesta gick det bra, fats en fick sina törnar ibland.
-
En av Ralfs stora besvikelser i barndomen var när an inte blev uttagen till pojklaget i Degerfors.
- Han var nästan otröstlig, berättar mamma Eva. Han kunde inte förstå att han inte fick vara med bara för att han var yngre.
Så Ralf Edström fick nöja sig med att vara reserv i pojklaget. Också en start på en fotbollskarriär.
-
Ja, hur skall detta sluta? Fortsättning följer i nästa vecka.