Det hände något stort i Malmö

För första och enda gången har jag idag raderat ett inlägg jag skrivit här på bloggen. Ett lamt och trött inlägg om matchen i Malmö igår. Vem vill läsa om vad Ekwall och gänget gör? Vem bryr sig om vad Hedman äter och vem i hela världen kan någonsin bry sig om vad Mats Härd gör på pressläktaren? Det var inte därför jag startade den här bloggen.
-
Jag har varit på resande fot sedan i lördags och det är först idag när jag åkte spårvagn hem från jobbet som jag insåg att jag var med om något stort igår.Under andra halvlek upptäcker jag att det är första matchen i år som jag inte sitter och fryser på. Och nedifrån planen börjar en doft av fuktigt gräs sprida ut sig över läktaren, en doft skapad av fotbollskor som river upp tuva efter tuva riktigt grönt gräs. Skrik, stön, ramsor, hat, kärlek, ilska, glädje rullar runt läktarna ner på planen och upp på läktaren igen. Jag inser att jag biter på en nagel, jag är nervös. Då lunkar Hjalmar fram igen och slår på en boll som självklart träffar Walle på huvudet. Det hela gör att jag blir ännu mer nervös. Visst kvitterar MFF och matchen tar så småningom slut. Av någon anledning känner jag mig nöjd med resultatet.
-
Alla går hem.
-
Nästan alla, kvar på arenan ligger doften av gräs. Jag fryser fortfarande inte. Pratar lite med Walle om hockey. Han skiner upp när jag berättar att Linköping slog ut Färjestad. På planen springer några andra spelare ner. Wernbloom kommer ut och undrar om han är utmobbad. Skall jag springa själv?
-
Stefan Rhen fäller ihop sin stol. Ett samtal om matchen rullar på. Stefan verkar rätt nöjd ändå. Han, liksom jag inser nog att vi var det laget som kom undan ikväll, även om han aldrig skulle erkänna det. Men han gör det, erkänner.
-
Det är då det slår mig på riktigt. Hela skiten är igång igen. Adjö Backavallen och Trollhättan, nu är det fan på allvar igen och det känns och det luktar, gräs och vår och riktig fotboll.
-
Och där står jag och på planen och ser Walle jogga ner samtidigt som Stefan lägger stolen under armen och försvinner in i gångarna under Malmö stadion. Sedan går jag ut till bilen och åker hem, dimman efter Hallandsåsen gör att det blir för jävligt att köra. Men vem bryr sig en natt som denna.