
Året är 1983 och Sveriges förbundskapten Lars "Laban" Arnesson har problem. Efter att landslaget misslyckats med att ta sig till VM slutspelet i Spanien föregående år måste något drastiskt hända. Laban känner sig jagad, pressen och det fotbollskunniga svenska folket följer varje steg han tar. Landslaget måste kvalificera sig till EM-slutspelet 1984. Jobbet som förbundskapten är inte lätt.
Men en positiv och rolig del av jobbet är att ringa nya spelare och berätta att de blivit uttagna till landslagsspel. Den här eftermiddagen är inget undantag. Laban snurrar på kobra-telefonens nummerskiva. 0 - 3 - 1... Signalerna går fram och Laban väntar på svar och får det.
- Ja det är Ruben, hörs i den gigantiska telefonluren.
- Hej, det här är Lars Arnesson, Laban du vet, Förbundskaptenen i fotboll, säger Laban med sin gladaste röst. Det blir tyst i andra änden, lite för tyst tycker Laban.
- Jaha, hörs Rubens röst genom telefonen.
- Eeh, jo, du, Hej Ruben, jag tänkte bara ringa och meddela att du blivit uttagen till spel i landslaget, fortsätter Laban, med en röst som kanske låter ännu mer positiv.
- Nej tack, säger Ruben och i telefonen hörs ett klick.
Sverige tar sig inte till EM 1984, inte till något annat mästerskap heller under Labans tid.
Nu hävdar inte jag att det var tack vare att Ruben
inte var med i landslaget som det gick som det gick. Eller att han är Klackar & Grejer bara för att han tackade nej. Ruben var också en jävel på att spela fotboll. Och man har inte sett något, om man inte har sett Rubens löpningar över planen. Det ger självklart en plats i elvan.
ELVAN
-
Målvakt: Jorge Campos
Försvarare: Ruben Svensson, -, -, -
Mittfält: -,-,-
Anfall: -,-,-