Efter 1793 dagar så var äntligen IFK Norrköping ”hemma ” igen, och dom var här för att stanna. Hela staden laddade för att entra den allsvenska scenen den 30 mars och fotbollsfest var utlovad.Och fest blev det, fast kanske inte som pekingfansen hade räknat med. Runt 6 000 Djurgårdare invarderade Norrköping och överallt så syntes Djurgårdsfärgerna. IFK Norrköping såg minst sagt ut att vara tagna på sängen och 1-2 mot ett ganska tamt Djurgården var inget styrkebesked direkt.
Resten av säsongen fortsatte som alla vet i samma spår som starten. Ser man på IFK Norrköpings spel så kommer det nog dröja minst 1793 dagar till de går upp igen men de kommer att ha en fin anläggning när de väl kommer upp, om de nu inte har gått i konkurs innan det vill säga...
Det finns många förklaringar till varför Peking försvann från Allsvenskan lika fort som de kom, den största bidragande faktorn tror jag ändå är ledningens syn på sitt eget lag. Inte så kontroversiellt att klaga på ledningen kanske men att som en struts stoppa ner huvudet i sanden när det börjar bli motigt är ingenting för vinnare. Att laget sedan var helt odugliga både i eget och motståndarens straffområde gjorde väl inte saken bättre direkt.
Nästa år kommer halva allsvenskan att bestå av Stockholms- och Göteborgs- lag. Det är ungefär det sämsta som hänt svensk fotboll sedan Gary Sundgren. Svensk fotboll måste spridas för att utvecklas inte isoleras!
/ T. Tegnér
2 kommentarer:
Välkommen...
Nästa år kommer Grejsvenskan bli mer intressant att följa än själva Allsvenskan...
Jag vill ha Norrköping i allsvenskan. Till skillnad från Sportchefen så är jag inte lika sugen på grejsvenskan (även om jag såklart kommer föjla den). Finns bara ett lag i götet liksom...
Idrottsparken är en av de bättre arenorna (och kommer bli ännu bättre, nästan så att jag trots vår nya arena ändå är avis på att de har en sån för sig själva), innan peking åkte ur snittade de nästan 10000 per match och enligt mig ska de vara ett lag för plats 5-9 (typ som Halmstad). Även om det i år var en tråkig bortamatch (vad faan sysslade de med? Å Peking var lyckliga över ett kryss som om de vunnit guld...) så har jag många goda minnen från Idrottsparken. Jag kommer sakna dem och hoppas att de snart kommer tillbaka. Walle och T. Olsson gjorde ju sig tex ett namn där.
Skicka en kommentar