Den gråa vardagen lyser på ett dunkelt sätt upp alla missnöjda jävlar där ute. Regnet piskar mot fönsterrutorna, där mitt kaffe innanför står på det gamla träiga bordet som har sett sina bästa dagar. Alla trista och trötta runknissar, som bara hatar och hatar, proppar min inkorg full.Nej, det var inte Marcus Birro som skrev det där. Men det kunde ha varit det. När han på söndagarna bredvid den alltid så förtjusande Nora bräker fram sina poetiska konstverk, på en Öisargöteborgska värd namnet, står världen stilla. Kanske. Men det är, för att använda hans egna ack så slitna ord, jävligt grande allt som oftast.
För jag har ingenting emot Birro, alls inte. Men den senaste tiden har ju vissa saker tenderat att gå till överdrift. Hatet mot andra, och okvädningsorden mot vissa, får ju Marcus att delvis framstå som de han föraktar. Tänkvärt på ett sätt, för nog borde han ha självförtroende nog att stå över de som han själv kallar idioter och runknissar. Det blir lite för mycket dubbelmoral.
Att gräva upp en bra story, för att sedan släppa den på en blogg innan den är publicerad i tidningen, känns ju också som ett självmål av stora mått. Det är saker man får ta, men pajkastningen mellan Robban Laul och Birro den yngre är bara tröttsam.
Så, Marcus, stå över de du föraktar, och gör det du är bra på istället. Hela världen kretsar nämligen inte kring dig.
9 kommentarer:
Jag gillar verkligen Marcus Birro, men jag skrev ungefär ett likadant meddelande till honom på hans blogg. Jag har själv svårt med det här att stoppa i tid om jag tycker jag blivit illa behandlad men man måste tänka på att motståndaren vinner ju varje gång man tar upp det, bättre att dizza då.
Birro är ju skön till skillnad mot Laul som bara är dryg
Birro är lite "klackar och grejer" faktiskt medans Laul är mer en moppsig variant av "träskor och självmål" ;)
Laul kör över Birro
Birro är inte dum alls. Kul att ni tar upp en göteborgshatare som honom på den här skitsidan.
"Göteborg har aldrig varit särskilt bra på att ta hand om sina egna begåvningar, medelmåttiga eller inte. Den glada, goa ytan är bara en fasad. Skrapar man på den ytan, drar med sina naglar mot den som mot glas, spricker den, smulas sönder, faller ihop. Kvar bli bara ett hånflin, en sur och skrikig liten unge i nerskitna blöjor, ett jantefejs, en grimas."
"Göteborg är konformismens huvudstad. Oerhört skickligt har man lyckats lura hela Sverige med sin trevlighet, med sina uppdragna ögonbryn, sin skepparmössa på svaj, sin tumme upp och sitt förföriska leende. Hela stan är en enda lång revy i sommargrönskan, en enda lång skitfånig föreställning med bönder i overall… (M.Birro)
De där tankarna härrör från hans egen bitterhet över att ha fått utstå sval kritik för hans "litteratur" från vissa media här i stan. Han är en undermålig författare, en posör och beter sig som ett bångstyrigt barn.
Birros förakt har, som tidigare anonym sa, inget med stan att göra. Det är hans eget ego som inte fick växa tillräckligt stort.
Men jag gillar Birro. Lite för hans verklighetsförankring är så långt offside man kan komma. Göteborgs-föraktet är en rolig grej, en annan är hans okritiska hyllning till italiensk fotboll som vi alla andra vet egentligen är skit.
Haha, jo tjena. Förstår inte hur du kan tolka det som kritik mot lokala media?
Skicka en kommentar